Hon sitter i sängen med nakna lakan omkring sig. Linnet hänger löst, nyckelbenen står ut, håret faller fram och armbågarna spretar när hon svarar på han fråga.
"Ingen betyder något. Ingen har någonsin betytt något. Det är inte därför vi finns."
En sekund tassar förbi i den kalla luften.
"Om inte för att betyda, varför finns vi då?"
Hon brukar inte le, men nu blixtrar det till, solskensryckningar i mungiporna sprider sig över hennes molnsaniskte. Fingrarna pillar med kameran, för ögat till sökaren och trycker av.
Han ser på hennes handleder och tänker, att om någon vet så är det hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar