Det handlar om att
Se allting på fel sätt.
JAG SER ALLTING PÅ FEL SÄTT, TYDLIGEN.
Egentligen finns det ingen gråt, bara skratt och ingenting som gör ont,
egentligen är det ingen som skadar mig och jag, jag har aldrig slagit sönder
NÅGONTING,
egentligen
är det du och jag, inga ord i vägen
egentligen,
finns det inga ångestdagar under täcket med alla lampor släckta för,
hallå, alla älskar mig, SOLEN SKINER, och när den gått ned är det fest hela natten,
egentligen,
har jag inget krossat glas under huden, eller i magen, eller bakom ögonen, hell no,
det känns ju JÄTTEBRA ÖVERALLT!
Fantastiskt.
Så underbart.
Då ska jag bara skaffa glasögon, eller?
Spek up, säg, vad ska jag göra?