isen

Det är ett år sedan nu, ett år sedan allting var kallt.

25/12

på mitt skrivbord ligger fyra böcker, samtliga innehållande cirka femhundra blad och med något fint namn som till exempel August Strindberg lägst med ryggen. ska gå och öppna en av dem nu.
imorgon ska jag ansöka om australiensiskt turistvisum och köpa en extern hårddisk.
resten av veckan ska jag byta julklappar och sova.
på lördag är det nyårsafton. då ska jag börja firandet av min sista månad som oskyldigt barn.
och sedan ska jag råplugga, hela vårterminen (för det behövs verkligen, fml)
nu ska jag åka och klappa på min häst

god jul alla ni fina, det är trots allt årets bästa högtid

Tiden är så rädd för oss. Den bara flyr och flyr.

snön kommer att falla ensam i år

 jag ligger redan på asfalten, typ. och jag önskar verkligen att jag inte ville resa mig igen

 Hon sitter i sängen med nakna lakan omkring sig. Linnet hänger löst, nyckelbenen står ut, håret faller fram och armbågarna spretar när hon svarar på han fråga.
"Ingen betyder något. Ingen har någonsin betytt något. Det är inte därför vi finns."
En sekund tassar förbi i den kalla luften.
"Om inte för att betyda, varför finns vi då?"
Hon brukar inte le, men nu blixtrar det till, solskensryckningar i mungiporna sprider sig över hennes molnsaniskte. Fingrarna pillar med kameran, för ögat till sökaren och trycker av.
Han ser på hennes handleder och tänker, att om någon vet så är det hon.

På andra sidan huden,

är det där du är?

jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden,
bara du kan bära det, som gör så ont i mina ögon