min kropp har lämnat mig till sist, och ibland överväger jag att lämna den också bakom mig
det är så svårt att andas varje dag med lungor som vill dig illa, ett hjärta som slår bakåt och bortåt
du säger att det inte spelar någon roll,
men min hud är alltid knottrig nu för tiden, alltid kall medan mitt inre brinner
av feber, varma tårar och något mer, något stort och outtalat
jag hoppas att det stannar på marken imorgon när jag lyfter
jag hoppas huden håller och blodet fortsätter pumpa
eller att det tar slut
