din hud är skev mot min
raserad
som ett bränt tempel
ett
två
tre

i ett rum med inga andra
i mörkret där inga ögon ser

och jag gömmer mig bakom ögonlocken
det är bara där jag är stark

jag har en gräns, för ja jag är en sådan som kanske värderar lite skevt ibland.

men på andra sidan den så har du inga rättigheter

ditt hjärta är så bräckligt och jag är så stark. jag tänker krossa det med mina bara händer.  

och jag vet att det inte kommer att röra mig i ryggen

Augusti;

min kropp har lämnat mig till sist, och ibland överväger jag att lämna den också bakom mig
det är så svårt att andas varje dag med lungor som vill dig illa, ett hjärta som slår bakåt och bortåt
du säger att det inte spelar någon roll,
men min hud är alltid knottrig nu för tiden, alltid kall medan mitt inre brinner
av feber, varma tårar och något mer, något stort och outtalat
jag hoppas att det stannar på marken imorgon när jag lyfter
jag hoppas huden håller och blodet fortsätter pumpa

eller att det tar slut

Juli;

du fäller bomber bakom ögonlocken och krusar min hud
den stad som var mitt inre är ruiner för dina fötter och du skjuter på allt som rör sig i skuggorna för,
det var ju ändå bara korruption och maktmissbruk, övergrepp och övervåld här inne
jaja, det är väl lika bra
kanske kan du, när jag är jämnad med marken, så dina blomsterfrön och låta gräset växa högt till en
såndär skimrande disney-äng.
men nu brinner det.
det rasar en eld som kysser varje sten till aska

Juni;

du är mjuk och svart som en panter och dina ögon ser allt precis som hennes
de glimmar till och försvinner
i en natt tung av fläderblomsdoft och dagg

"tror du mig inte?"

nej.

i juninatten är ljuset så klart och bränner så

Some more again

De gör de igen, och de gör de så bra