Regn goes my heart

00.00

- Jag vet inte vem du var, men jag vet att jag älskade dig.

Och det är sanningen, sa hon.

Jag sa:

Ingenting.

Jag var ingenting alls.

snart är det sommar SURE gurka

Jag ville först slå mig,
sedan dig,
hela världen,
och nu mig igen.

Sista rycket innan slutet,
final countdown och
allt går
liksom bara inte
så bra
just
nu

jag vet att det inte betyder och att allt förändras, men jag är barnsligt naiv, fånigt envis, dumtristigt, styvnackat stolt och för inisad för mitt eget bästa så därför vägrar jag och jag tänker fortsätta vägra tror jag, fast jag inte vill och det är ju kanske inte så bra men

jag är rädd
för att släppa taget,
för vet ni vad?
man kan trilla då
liksom bara rakt ner på asfalten
och liksom, slå sig
jättehårt
typ

free falling

Som om ingenting. Någonsin.

fukking blåval av en atom

"Alltid?"Minns oron i din röst. Gräset som var grönt. "Inte ens när du är med mig?"

Jag såg bort, eller hur? Svalor.

"Nej. Inte ens med dig." Speciellt inte med dig.

Och du var rädd. Jag såg det. Jag såg dig rädd.

Såg dig och svalorna. Du är fin, men tyvärr. Tyvärr.

De var finare.